Ja jag tänkte jag skulle skriva igår, men igår var en sömnsvacka när jag somnade på dagen och sov i omgångar till imorse. Jag var en zombie, inte talbar. Var så mäkta glad att det fanns matlådor så dottern kunde värma när hon själv var hungrig för jag hade inte mäktat med att ställa mig upp. Ja så blandas fet med ångesten över att missa en hel "ledig" dag pga av tröttheten. När jag har såna här dagar så drömmer jag mycket, mycket och konstigt. Det liksom spär på ångestbubblan.
Men idag har varit lite bättre, är fortfarande trött men inte så utmattad att jag inte kan ställa mig upp.
Som vanligt prioriterar jag ned mina planer och försöker hitta andra sätt att lindra min ångest (eller skam) över att inte orka vara social med mina närmsta. Orkar inte ens låtsas...
Jag skulle vilja åka iväg helt ensam till en öde stuga långt bort...bara slippa tankarna ett tag.